Skrivet av Alf Malmström
Tåget kom tidigt. I början av 1885 började tågen rulla på västkustbanan, och den 21 augusti öppnades den för allmän trafik. Stationsbyggnaden i Förslöf uppfördes såsom enplansbyggnad 1884 (påbyggd 1916). Den 1 januari 1896 övertog staten den av fem bolag bildade västkustbanan, och år 1935 gick man över från ång- till eldrift. Den första stinsen hette Carl Wilhelm Backman och hans sentida efterträdare, Björne Gullne, har bistått med en del siffror, vilka påtagligt pekar på järnvägens betydelse för bygden och dess bebyggare, för utvecklingen under gångna år, men också för nuet och framtiden.
Konkurrensen från bilismen borde ju ge ansenligt dalande siffror, tycker man, men så är icke fallet för trafikplatsen Förslövsholm, som namnet lyder sedan år 1906. Antalet försålda biljetter utgjorde t.ex. år 1933 9120 st och motsvarande siffra år 1960 var 7314. Då är att märka, att i sistnämnda antal häfte, berättigande till flera resor, räknats som endast en såld biljett. Godsbefordran till och från företagare och enskilda utgör alltfort stora poster i bokföringen på stationerna både i Förslövsholm och Grevie med toppar på kurvorna, de tider på året, när sommargästerna infinner sig, och när de återvänder till hemorterna för att längta nära ett år, innan de på nytt återkommer.
Hotellet kom samtidigt. För 77 år sedan hette det “omsorg om gästerna”. Nu heter det “god service”. Men det är precis detsamma, och i Förslövsholm praktiseras det efter moderna grunder men med den gamla innebörden. Handlaren bakom sin disk, flickorna i mjölkaffären, fiskhandlaren på torget, tandläkaren vid sin borr och bankkamrern med sin spargris, alla strävar de efter att ge kunden, han må vara in- eller utsocknes, känslan av att just han eller hon är den, som betyder allra mest. Men det där tänker människor i allmänhet inte på. Det är egentligen först, när de sätter sig i en taxi, stiger in till barberaren eller slår sig ned på hotellet, som begreppet service blir högaktuellt. Vi vet inte, om man resonerade på samma sätt på 1880-talet, men faktum kvarstår: Den 15 september 1884 hölls kommunalstämma med Förslöfs socken, och i protokollet heter det bl.a. “Härefter framställdes till stämman, om församlingen skulle bygga det ifrågasatta hotellet. Efter överläggning härom ansåg stämmans närvarande med stor pluralitet, att församlingen skulle bygga och anskaffa tomt, vilket blev stämmans beslut”.
Man tar väl icke fel, om man hävdar, att detta beslut icke enbart tillkom med tanke på socknens egna innevånare utan även dikterades av omsorg om med järnvägen så småningom tillresande besökare. Eller med andra ord: Embryot till en av de största inkomstkällorna för Förslövsholms kommun av i dag, turismen.
Förste krögare på Förslövs Hotell blev Nils Petter Nilsson från Wärjisby, vilken hade att erlägga 300 kr om året i arrende. Att yrket även på den tiden hade sina stötestenar berättar ett protokoll från den 30 april 1887, i vilket det heter, att kommunalstämman övervägde drastiska åtgärder men avstod från dessa “såvida han hädanefter sköter utskänkningen endast den tid lag och författning stadgar och dessutom upphör att tillställa dansnöje å hotellet”. Och vi som trodde att det där med krångel var sena tiders påfund!
Efter Nils Petter Nilsson följde källarmästarna Mårtensson och Hansson och för omkring 25 år sedan övergick hotellet i privat ägo, då det förvärvades av källarmästare Francis Sprimont och hans hustru Anna. Rörelsen fick genom åren allt mer stadgat rykte för att hålla god mat och goda rum, och fru Elisabeth Rönn, som den 1 november 1958 övertog Förslövs Hotell, har med sin eminenta matlagningskonst kraftigt bidragit till att detta omdöme ytterligare befästs. Att få maten att smaka “precis som den Mor brukade laga” och gästen att känna som om han hade tagit in hos gamla goda vänner, är tydligen inget oävet recept. Det lilla hemtrevliga Förslövs Hotell har blivit populärt i vida kretsar, och dess läge med fem minuters bilväg till utmärkt bad vid Skälderviken och lika kort väg till Hallandsåsens tjusande terräng, som lockar besökare året runt, har givetvis gjort sitt till.