Intervju med Fride Jansson och Sture Jönsson av Anders Ragnarsson 2003-09-28.
Fride Jansson
Sture Jönsson
Fride Janssons hade fyra syskon. Fadern kom från en gård i Fogdarp och modern från en gård nere vid havet i Ranarp. På en gård en bit från moderns föräldrahem hade hon en släkting som var skomakare, Kristina och Olof Grill. De hade nio barn och alla reste till Amerika så fort de hade gått för prästen.
Föräldrarna gifte sig år 1908, samma år som systern Svea föddes, Allan föddes år 1909, Hugo år 1913, Fride år 1917 och sist Knut som föddes år 1922.
Föräldrarna köpte en gård av Sven Johannesson på sluttningen av Hallandsåsen i Killeröd.
Fride gick i småskola i Killeröd där lärarinnan hette Helga Pålsson och kom från Kullalandet.
Efter skolan arbetade Fride för olika bönder när han inte hjälpte till med den lilla gården hemma. Mestadels arbetade han hos Sante och Stina Olsson i Bokesliden. Lönen var cirka två kronor och femtio öre om dagen. Fride berättade att deras minsta barn Olle omkom på ett ohyggligt sätt. När han en dag var ensam hemma skulle han hacka halm i hackelsemaskinen och när föräldrarna kom hem så hade han blivit kvävd av en lång halsduk som hade virat in sig i maskinen.
Frides släktingar försökte övertala Fride att komma över till Amerika, men Fride kunde inte tänka sig att resa från föräldrarna. Släktingarna kom till Sverige och hälsade på. De var ju fina som snus med färgstarka och ?spralleda? kläder och uppvisade en lyx som Fride inte kunde tänka sig. ?De kunde inte svenska, men när det gällde så kunne de?. Fride har ofta telefonkontakt med släktingarna.
På fyrtitalet började Fride i Ungdomskretsen ditlockad av Sven Gunnar Persson i Böskestorp. Fride sade att det var ett hundratal medlemmar. Som ?medlem? fick man bära ?märket?.
En kväll bestod i att ett par för den kvällen utvalda ungdomar läste betraktelsen. Sedan sjöng man. Man lekte alla sorters lekar och dansade ringdanser. Det bjöds på kaffe eller lemonad med bröd därtill och prosten Anselm avslutade kvällen med bön. Carl Anselms fru Lisen var alltid med på sammankomsterna. Frida skötte om serveringen men hade köpt kakorna hos bagarens. Fride tror att sammankomsterna var en gång i månaden.
Fride hade sällskap med Svea Jansson och hon frågade idogt Fride om han inte kunde tänka sig att bli söndagsskollärare. När han hade tackat ja, så skickades han på många olika kurser bland annat på Ekeliden i Höör och till och med till Stockholm. Någon betalning var det aldrig tal om och kurserna fick de oftast själv betala..
Till Söndagsskolan kom många barn. Jag, Anders, gick också i Söndagsskolan. Lärarna var prästfrun Lisen Anselm, Lisens jungfru Karin, Svea Jansson, Marta Janssen och Fride. Missionären Åke Svensson, innan han åkte till Afrika hade också varit söndagsskolelärare. En annan var Erik Johansson från Kroken som också blev missionär. Sammankomsterna var mestadels i kyrkan, men hade också varit i församlingshemmet. Fride sade att han började på fyrtitalet och slutade för fem sex år sedan. Barnen kom till Fride med både glädje och bekymmer. När Fride berättade om de problem i hemmet som barnen berättat för honom fick han tårar i ögonen. ?Jag skulle bli så gla om mor och far kunde bli vänner igen? var där en pojke som sade när han under gråt pratade med Fride. En annan har berättat ?Jag skulle bli så gla om far pratade till mor?. Det var många bekymmer som Fride blev ?gripen? utav.
Den dag mässan var klockan elva började söndagsskolan klockan nio. Det var varannan söndag. Ibland var föräldrarna med. Till jularna fick Fride ofta någon småsak av barnen. Man började med en sång ur en särskild sångbok. Sedan bad fru Anselm en bön. Därefter delades barnen upp i grupper beroende på åldern. De minsta barnen var hos fru Anselm, och de största hade Fride. Fride sade att Lisen Anselm var en underbar och duktig människa.
Fride började som expedit när han var 15 till 20 år i kemikaliaffären hos Folke och Svea Kjellanders. Folke lagade och sålde radioapparater. Efter en försäljning fick Folke åka ut och sätta upp antenner åt folk för att radion skulle fungera. Han sålde mindre än en apparat i månaden. Lönen trodde sig Fride komma ihåg att den var 25 – 30 kr i månaden plus maten. Där var han i två år.
Fride körde posten som vikarie.
Sedan sökte Fride som trädgårdsmästare på KVK i Vejbystrand. Där arbetade han troligen mellan åren 1952 till pensionen 1982.
På KVK var de fem trädgårdsmästare. All frukt och grönsaker som sjukhuset behövde odlades inom området.
Den söndagen jag intervjuade Fride åkte jag även till Sture Jönsson eftersom jag visste att han också hade varit med i Ungdomskretsen samt även han varit söndagsskollärare, men i Grevie.
Sture Jönsson berättar.
Ungdomskretsen i Förslövs församling startade nog 1930 med att konfirmandpastorn det året samlade flickorna till sammankomst en gång i månaden. Det var inte i församlingshemmet de träffades utan det skiftade mellan flickornas hem.
Året 1933 tillträdde Carl Anselm som präst och han fortsatte med ungdomskretsen, men det var hustrun Lisen som var mest aktiv och tog sig an ungdomarna. På försök året 1935 eller 36 fick pojkarna vara med och först var de tio till tolv stycken.
Sture var med första kvällen och sade sig ha minne av att det var kyrkoherden som ledde det. Han hade många vykort över traktens kyrkor som de gick igenom och han berättade om de olika församlingarna.
Sture var ju med från början och första gångens sammankomst med pojkarna var de fyra fem stycken från Grevie. Första kvällen körde Rune Svenssons far Julius med en lastbil som han lånat i timmeraffären där han var förman.
De första åren hade pojkar och flickor sammankomster var för sig, men sedan var de tillsammans.
Normalt var det så att en pojke och en flicka skulle ansvara och sköta programmet. Det var en uppläsning av en betraktelse, sedan kaffe och därefter en uppläsning av en berättelse. Mycket sång var det också. Lisen spelade och hon hade en väldig förmåga att kunna ta ungdomarna som vann hennes tillgivenhet. Pojkarna gjorde skurborstar som Lisen hade köpt delarna till i någon sorts affär. Andra pojkar började binda in böcker. Det kunde hon också och hade material och de verktyg som behövdes för bindningen.
I Förslöv fanns en kyrkokör där min mor, Elsa Holmberg, var med samt Sture, Nils G Andersson, skräddare Jean Hedberg, Åke Svensson från Ranarp samt Herbert Pertsson också från Ranarp.
Flickorna var åtta tio stycken. Elsa Holmberg, Märta och Rut Jansen, Dagmar Nilsen, Greta Svensson m fl. Dessa var också med i ungdomskretsen där man sjöng och även i stämmor.
Det var en trevlig och intressant tid. Sture var med till 1939 då han gifte sig. I kören var han fortsättningsvis med fast han bodde i Salomonhög eftersom kantorn Lars Nilsson bodde i Grevie by ty de övade i hans hem. När han dog och Erland Skagerberg tog över blev övningarna i Förslöv och då blev det för långt för Sture att åka så han slutade i kören.
1935 eller 36 startade söndagsskolan i Förslöv, men i Grevie fanns ingen lämplig lokal. Men 1937 blev kommunalhuset i Grevie klart och där fanns gott om plats. Då börjades det med söndagsskola där och det var många barn som kom. Det var Lisen Anselm, hennes jungfru Karin Hansen, Sture och Ingrid Nilsson ifrån Nötte som var lärare. Året 1953 slutade Anselm och Einar Magnusson kom till. Han ville inte ha söndagsskolan i kommunalhuset utan flyttade den till kyrkan och ordnade med buss som hämtade barnen. Efter ett par år minskade barnen till antal, så det blev taxi i stället som hämtade barnen. Sture slutade efter 27 år som söndagsskollärare på grund av avtagande hörsel som innebar att han fick svårigheter att höra vad barnen sade.
Sture har hållit föredrag i skolan i Förslöv efter sin pensionering om sitt liv i skolan. Han höll på i en vecka med två klasser om dagen.
Han berättade att en gång i Ungdomskretsen skulle det vara en sammankomst i Hjärnarp med alla kontraktets ungdomskretsar, där en från varje församling skulle berätta om vad de höll på med. Pastorn som var i Förslöv då valde ut Sture att hålla det lilla föredraget. Han gav Sture tipset att ?tala till personen som sitter längst bak i salen, så kommer alla andra att höra vad du säger?. Det använde sig Sture av då och har haft nytta av det framgent.
Innan jag gick därifrån talade Sture om att han för sig själv talat in olika saker på band och han lovade mig en kopia på dem. Detta material kommer jag att sprida.
Förslöv 2003-10-04
Anders Ragnarsson