Okänd författare. (Renskrivet från underlaget av Anders Ragnarsson)
I äldre tider var brandskyddet synnerligen primitivt eller saknades helt. Visserligen hade byarna ofta en handdriven brandspruta med några meter slang, men dessa sprutor voro i de flesta fall till ringa eller ingen nytta. En dylik tingest var placerad i Förslövs stationssamhälle. Vattnet fick man oftast genom s.k. langning och fick ibland forslas lång sträcka. För pumpning behövdes minst 4 man. Att samla så mycket folk enbart för sprutning tog alltför lång tid.
År 1918, då Rudolfsfelts gård samt Förslövs Toffelfabrik lades i aska, började man förstå behovet av ett bättre brandförsvar. Fabrikör Carl Thuren kallade till möte i Förslövs Folkets hus för att dryfta problemet. Efter ytterligare sammanträde bildades den 23/7 1918 Förslövs frivilliga brandkår med herr Thuren som dess förste chef. Av Södra Åsbo & Bjäre Brandförsäkringsförening erhöll kåren 150 kr som en första grundplåt till utrustning.
Kåren hade inte råd att köpa egen spruta, men fick låna den, som fanns i samhället. Sedan ett par brandkårfester på Åselid givit gott netto, fick smedmästare Anton Svensson, Ranarp i uppdrag att tillverka en kraftig brandvagn, vilken placerades i Förslövs Hotells uthus. Hemmansägare Hilmer Johansson ställde hästar till förfogande.
År 1927 hade kåren samlat så mycket pengar, att en motorspruta jämte 400 m slang kunde inköpas. “Brandstationen” var mejeriets häststall. Fortfarande hade kåren ingen bil för bogsering av sin spruta, utan fick vid övning eller brand låna en sådan. Detta var ju en stor nackdel, men redan 1931 var kåren i stånd att bygga egen brandstation samt inköpa en begagnad lastbil, vilken av medlemmarna ombyggdes till brandbil. Denna utrustning kunde verkligen behövas, ty Förslövskåren stod, förutom i egen kommun, även för brandsläckningen i fyra grannkommuner.
Trots god omvårdnad var bilen 1936 utsliten, och då inköptes en större och kraftigare vagn samt tre år senare en modern motorspruta, enär den gamla blivit illa åtgången genom de många bränder, kåren haft att släcka.
Under krigsåren kunde motorsprutor på grund av statsanslag erhållas till ett synnerligen förmånligt pris, varför såväl Förslöv som Grevie inköpte vardera en sådan. Grevie anskaffade dessutom en brandvagn jämte material.
Då Förslöv och Grevie år 1952 sammanslogs till en storkommun, förfogade alltså den gemensamma kåren, som ombildats till Förslövsholms borgarbrandkår, över 2 vagnar med 3 motorsprutor jämte ganska god övrig utrustning.
Allt större krav ställdes, och år 1959 utbyggdes brandstationen i Förslöv. Samtidigt inköptes en slangjeep med utrustning samt en modern heltäckt brandbil med bl.a. vattentank och frontpump. Kåren är nu en av landsbygdens modernaste och bäst rustade för sitt än damå1.
Ar 1927 avled fabrikör Thuren och efterträddes av lagerchef Henning Ljunggren. Vid dennes bortgång 1946 utsågs nuvarande (när artikeln skrevs) brandchefen fabrikör Henry Holmberg till chef för kåren, som nu består av: 1 brandchef, 3 v. brandchefer, 2 brandförmän samt 18 brandmän.