Ljungbyholms gård ur Bjärebygden 1999 av Thure Karlsson
Ljungbyholms gård grundlades av professor Wieslander på Rosenhult och omfattade ursprungligen 104 tunnland. Han hade köpt två gårdar i byn på 1820-talet. Viarps by hade laga skifte 1835 men professorn hade begärt enskifte långt tidigare och fick då flytta sina marker längst ner mot Västra Ljungby.
Efter att ha köpt ett närliggande hemman i Ljungby, byggde han 1835 en ladugårdslänga av gråsten och gav gården namnet Ljungbyholm.
Markerna kallades för ?Flyet? med idel kärr och moras, som med sina ?hängeflyn? tidvis gjorde området nära nog otillgängligt för både människor och djur. Professorn lade ner ett stort röjningsarbete för att få markerna odlingsbara. Det torde också framgå av att några av professorns trotjänare gemenligen gick under benämningen ?Fly-Pålen? och ?Fly-Olan?, benämningar, som med tanke på det arbete de lade ner, bör ses som hederstitlar, och med den ursprungliga ägaren tävlar de om att ha sina namn inristade i gårdens historia.
Vilka då dessa trotjänare? ?Fly-Pålen? hette Pål Persson och var född 1809 i Nybrohuset i Vanstad. Han var son till Per Pålsson och Gunilla Svensdotter och gifte sig med Kerstin Persdotter. Hon var född 1821 i Lilla Hult som dotter till Per Olsson och Svenborg Hansdotter. ?Fly-Olan? hette Ola Persson och var född 1817 i Lilla Hult som son till Per Olsson och Svenborg Hansdotter. Han gifte sig med Kristina Sjunnesdotter, född 1821 i Vistorp som dotter till Sjunne Pålsson och Boel Olsdotter. Pål och Ola var svågrar.
Att professor Wieslander lät bygga en ladugård först var helt naturligt. Här växte gräs, säv och vass och man tog hit en del kreatur. När man sedan började odla spannmål byggdes en loglänga utmed vägen. Vilket år den är uppförd vet jag inte men den är mycket gammal. Det har berättats, att när Förslövs kyrka reparerades, så hölls gudstjänsterna på Ljungbyholms stora loga.
Professor Weislander bodde aldrig på Ljungbyholm utan på Rosenhult. När han dog 1850 efterlämnade han en mycket stor förmögenhet. En av hans döttrar, Christina Sofia, gifte sig med pastor O.C. Schlyter och de fick nio barn. De ägde en gård i Slammarp. Efter professor Wieslanders död ärvde paret Schlyter Ljungbyholm, och de lät bygga det nuvarande boningshuset, i tegel från ett tegelbruk, som på den tiden fanns på egendomen. De flyttade dit år 1855.
Trots att O..C.. Schlyter var pastor, så lydde han inte det tionde budet, och det finns många i våra trakter som härstammar från honom. På Ljungbyholm föddes det yngsta barnet, sonen Gustaf 1857, och han övertog gården 1878. Han klarade dessvärre inte att sköta stället utan emigrerade till Amerika.
Egendomen såldes till Petter Persson från Hjärnarp för 40 000 kronor. Petter Persson föddes 1855 i Skorstensgården i Hjärnarp som son till åbon Per Jönsson och Boel Gudmundsdotter. Gården flyttades senare till hembygdsgården i Boarp.
Petter Persson blev inte gammal, han dog som 35-åring 1890. Trots att han kom från ett välbärgat hem överskred skulderna tillgångarna vid bouppteckningen. Han var gift med Hilda Augusta Olsson, född 1860 i Viarp, som dotter till pigan Anna Åkesdotter. Fadern ska ha varit en lärare i trakten.
Petter och Hilda hade tre barn, som bara var några år gamla då fadern dog. Dessa barn visade tidigt, att de var begåvade så de fick hjälp att studera. Hugo blev lärare i Kullabygden. Ellen var lärarinna i Ranarp fram till pensioneringen. Hon byggde ett hus uppe i samhället vid Torgvägen som hon flyttade till, när hon slutade vid skolan. Frans utbildades sig till agronom och bodde i Stenestad.
När Ellen dog flyttade Frans och hans hustru Ester upp hit, där nu Ester bor ensam kvar i huset. Hugo, Ellen och Frans hade alla tagit namnet Ljungnér till efternamn. Efter Petter Persson död gifte Hilda om sig med Nils-Petter Johansson i Ljungby.
Efter Petter Perssons död såldes Ljungbyholm till Rickard Scholander för 53 000 kronor. Rickard Scholander var född 1863 i Vistorp och son till Theodor Scholander och Anna-Karolina Wieslander. Han gifte sig med Marie Olssen, född 1862 i Köpenhamn. De hade barnen Verner, född 1892 och Axel född 1893.
Rickard Scholander klarade dock inte att sköta gården ekonomiskt utan fick sälja den till Nils Johnsson som varit i Amerika och grävt guld och blivit förmögen. Året var 1905 och han betalade 82 500 kronor för Ljungbyholm. Nils Johnsson var född 1869 och växte upp i Håle. Han var son till åbon Johannes Nilsson och Inger Sonesdotter och gifte sig med Berta Månsson, född 1888 i Brunnby. Hon var dotter till sjökapten Olof B. Månsson och Bernhardina Bergström. Paret gifte sig 1918 och fick en dotter ett år senare, men då var Nils Johnsson avliden. Han dog en månad innan flickan föddes.
I en uppsats vid folkhögskolan i Önnerstad beskriver grannen Hartvig Nilsson Ljungbyholm år 1917. Då ägdes gården av patron Nils Johnsson, som var född på ett skogshemman, som ligger vid åssluttningen. Det var ett gott lantbruk med stora utvecklingsmöjligheter i den närbelägna utmarken. Johnsson reste emellertid i unga år till Amerika, ty han hade flera duktiga bröder hemma och en äldre bror i Amerika. Efter några år på stora farmar i de västra staterna, kom Johnsson till Kalifornien och arbetade i San Francisco och San José en tid. Detta var när guldfebern rasade.
Nils Johnsson reste sedan i sällskap med en släkting till undertecknad från Halland, till staden Seattle, som hade ångbåtsförbindelse med Alaska. Efter att ha rest med båt och till lands anlände de slutligen till ett guldgrävarläger. De arbetade där en tid, för att sedan köpa ett område, som de bearbetade tillsammans med ett tjogtal arbetare. De första åren blev avkastningen inte stor, utan det mesta gick till inköp av maskiner samt löner, men sedan vände lyckan, så att de fick vaska guldsand i stor mängd.
De blev således hastigt rika varför de återvände till hemlandet med 150 000 kronor vardera på fickan. Nils Johnsson köpte Ljungbyholm, som till stor del byggdes om. Så här såg egendomen ut enligt Hartvig Nilssons beskrivning av år 1917:
?Boningshuset har två våningar balkong, verandor och många rum, som äro elegant möblerade. Närmast boningshuset ligger magasinet, som är uppfört av trä. Strax intill ligger den nybyggda stallen, som är av tegel, den västra delen är häststall med spiltor och boxar. Till inredning har använts ekträ och emellan spiltorna gjutjärn. Mellan häst- och kostallen finns en stor vattencistern, varifrån vattnet ledes till de olika stallarna, samt en upplagsplats för foderbetor.
Stallen ha stora portar till att skjuta in i väggarna så att man kan köra in med stora hölass vilka sedan hissas upp och bort på höloftet.
Korna stå i två rader en på var sida om foderbordet, som går mitt i och på längden av stallen. Kalvarna gå lösa i kättar. Ventiler finnas både i väggar och tak. En särskilt svinstall, som har plats för ett hundratal svin, ligger i närheten.
I vinkel mot stallarna ligger den gamla logan, söder om denna har Johnsson byggt en ny hissloga med ovanligt höga väggar för det betalar sig ej att ha låga hus utan man måste bygga högt. Gårdens smedja ligger ett stycke från de övriga husen. (Smedjan skänktes till Boarps hembygdsgård av nuvarande ägaren).
Jorden består till största delen av lerjord, endast 10 ha är mulljord. All jorden är numera dränerad och i hög växtkraft. Här bedrives omfattande odlingar av sockerbetor och foderrotfrukter samt ärter till mogen skörd. Någon bestämd växtföljd finnes inte. Vete odlas i stor utsträckning och det ger goda skördar, korn odlas också mest för att säljas likaså havre. Blandsäd odlas på ett skifte, vallarna upptaga två skiften, på trädan sås en del grönfoder. Plöjningen sker med en motorplog av Amerikanskt fabrikat.
Kreaturen äro av Jerseyras, två premierade Tjurar äro inköpta, korna stallfodras tills det blir bete efter höstslåttern, men kalvar och kvigor gå på bete hela sommaren i inhägnader. Hästarna äro av Ardennerras och unghästar av denna ras uppfödas. I stallet stå även ett par vagnshästar av varmblodig ras. Svinstammen utgöres av 8 suggor, 1 fargalt och cirka 50 gödsvin. Fjäderfä av olika slag finnes också på gården, såsom höns, gäss och några påfåglar.?
Nils Johnsson var en omtyckt sällskapsmänniska. Han skänkte 10.000 kronor till en orgel, som invigdes 1929 i Förslövs kyrka. Efter hans död såldes gården till Augusta och Olof Persson från Strövelstorp. Efter två år gick de i konkurs.
År 1921 övertogs gården av Valfrid Hansson och Signild Andersson, båda var födda i Farhults socken. Valfrid Hansson var en kunnig och praktiskt lagd lantbrukare. Nu behövdes ingen rättare, utan han deltog själv i arbetet från morgon till kväll och efter hand, som han skaffade maskiner, minskades arbetsstyrkan. Bland annat köpte han bindare och 1927 en traktor, men här fanns också fem hästar, 30 kor och 40 ungdjur samt 1 200 grisar.
Här fanns en ryktare eller statare, som de också kallades samt några daglönare. Dessa födde sig själva men någon gång blev de inbjudna på eftermiddagskaffe. De fick sin avlöning på en bestämd dag. Signild Hansson hade ett givmilt sinnelag, hon var med i styrelsen och även ordförande för Röda Korset i Förslöv. Hon tog också hit två krigsbarn från Finland, som fick det mycket bra här.
Det har berättats, att när där var en statare med många barn, så såg hon till att de fick lite extra mat. Lönen till stataren bestod i en bostad, en summa i pengar, säd till en gris, samt mjölk. Om där sedan var två barn eller tio var detsamma. Statarsystemet avskaffades 1945.
År 1948 sålde Signild och Valfrid Hansson Ljungbyholm till sonen Guno och byggde sig en villa intill. Guno Hansson föddes 1923 och gifte sig med Marian Dahn, född 1931 i Björnekulla.
Guno Hansson är sin fader upp i dagen, när det gäller blick och sinne för det praktiska. 1968 sålde han kor och ungdjur och utökade i stället svinproduktionen. Marian Dahn lägger också ner ett stort arbete. På senare tid har de som arbetat på gården fått mat. I det stora boningshuset har hon på ett pietetsfullt sätt lyckats förena gammalt och nytt när det gäller möblemanget. Och i de många rummen och salarna finns vackra tavlor av skilda konstnärer.
Marian och Guno Hansson kan i dag blicka ut över sin egendom med böljande sädesfält i förvissning om att de väl förvaltat Ljungbyholms gård.