Stora Hult är en liten by norr om Vejbystrand och som karakteriseras av såväl permanent som sommarstugebebyggelse i ett öppet landskap med många stora grönområden samt en fälad och ett kustreservat, båda ingående i natura 2000.
Stora Hult nämns första gången i skrift år 1524 (Hulte). Första delen av namnet kommer från ordet stor (Jfr Lilla Hult) och andra delen kommer från ordet hult i betydelsen liten skog, skogsdunge.
Inför laga skiftet 1841 låg det uppe i själva Stora Hults by 11 gårdar och det fanns ytterligare 3 hus i närheten. Av dessa totalt 14 fastigheter flyttades 7 ut från byn.
Den mest kända av de sju gårdar, som blev kvar i byn i ursprungligt läge är Hultagården. Det är den äldsta i dag bevarade gården i Stora Hult, faktiskt en av de äldsta i Båstads kommun. Den byggdes 1783 av Jöns Olsson och kallades därför då för Jinsolsagården.
Av de 7 gårdar som flyttades var det två som flyttades västerut mot havet. Längst bort från bykärnan hamnade gården som flyttades till gamla f.d. Hovallsvägen innanför Lerviks hamn. Inte långt därifrån, invid Lilla Hultsvägen, byggdes den andra utflyttade gården upp. Båda dessa gårdar är, liksom flera andra i området, fortfarande i dag ?ensamliggande? i ett utskiftat landskap.
I och med att marken delades upp vid laga skiftet började man bygga hus på utmarkerna.
Gamlegården byggdes på 1860-talet. Gården kallas så sedan 1930-talet. Den har med sina stråtak behållit stilen från 1800-talet.
Gamlegården, som med sina öppna ägor ligger väl synlig norr om fäladen (naturreservat) med betesmark (grönområden) i väster mot havet, är en väsentlig del av Stora Hults gamla kulturlandskap.
Fäladen liksom grönområdena betas fortfarande av hästar och får som bevarar odlingslandskapet från skiftestiden.
I söder ligger den välbevarade gården ?Saltör?, dit Viggo Zadig kom vandrande längs kusten i början av förra århundradet. Gården byggdes i slutet av 1800-talet och har på angränsande grönområden kvar den skogsdunge, som sticker ut lite mot naturreservatet vid stranden och som inte bara Viggo Zadig fastnade för.
Lite längre norrut ligger ?Börjessons gård?, från mitten av 1800-talet, med öppna grönområden runtom.
Förutom de grönområden, som ligger kring de gamla gårdarna och som är en förutsättning för att man ska kunna se de friliggande gårdarna i landskapet, finns i Stora Hult även andra öppna ytor som på ett markant sätt ger Stora Hult sin speciella öppna karaktär. På många av grönområdena betar ryafår och gutefår, andra användes för promenader och några utgör en naturlig förbindelse med grannorten Vejbystrand.
Områdena fick sin status som grönområden år 1976. De stamfastigheter som ägde marken i Stora Hult och som ville avstycka denna för sommarhusbebyggelse, blev tvingade att utan ersättning avstycka några ?tomter? som grönområden till allas gagn.
Kultur- och fritidsnämnden i Båstads kommun tog 1998-2000 fram ett kulturmiljövårdsprogram, som fastställdes av kommunfullmäktige i augusti 2000.
I detta kulturmiljövårdsprogram finns Stora Hult med som nummer 2 i kommunen och som enda område ?med höga kulturhistoriska värden? i Förslövs socken. Som särskilt kulturhistoriska värden i Stora Hult har angivits ?by i ursprungligt läge med traditionell bebyggelse, hävdad naturbetesmark, äldre gårdar i skifteslandskap?.
Ort med mycket historia
Stora Hult är en ort med mycket historia.
Några hundratal meter ut i vattnet syns resterna av Grytehamn.
För Bjärehalvöns del är det år 1562 som vi första gången finner en skriftlig precisering av en bondehamn. Hamnen ?Grytan? nämns då i ett kungligt brev från den 25 november.
Grytehamn eller Grytan är i dag en sänka i havet, ca 200 meter från Stora Hults strand, och den ser ut som en rundbottnad gryta. Ursprungligen var hamnen ett stenrev, som naturen själv danat. Innanför revet var det djupt. Stormarna hade där transporterat bort sanden. Idag syns revet vid lågvatten, men även vid normalt vattenstånd syns den stora Grytestenen i södra delen av revet tydligt från land. Storahultsborna bättrade under 1670-talet på revet och det byggdes ut norröver. När isen en vinter låg tjock körde man ut 1000 lass sten. När våren kom, solen smälte isen och stenarna föll i, hade man underlaget till hamnen.
Grytehamn var på 1500-talet den mest frekventerade vedhamnen på Bjäre, då den danska kungens egna skepp hämtade veden där. Det var energikris i Danmark.
På 1600-talet hade Grytehamn sin storhetstid. Mellan åren 1640 och 1660 fanns det 21 fartyg hemmahörande i Grytan, men endast 10 i Båstad.
På stranden innanför Grytan byggdes skutor av ek och fur. Här låg även ett tegelbruk. När båtar skulle sjösättas drogs rep från skeppet och genom tre öglor som satts fast ute på Grytesten. Hästar spändes för repen, travade inåt land och drog fartyget ut i havet. Hålen där de tre öglorna satt fast på Grytesten finns kvar än i dag.
År 1998 hittades på Stora hults strand en spantdel från ett vrak. Med anledning av detta och ett liknande fynd 1999 genomfördes samma år en undervattenskartering i havet utanför Grytehamn av personal från Fotevikens museum. För någonstans här ute ligger Stora Hults eget ?vedskeppet Brasa? för att nu citera Mosebacke Monarki. Det är man övertygad om.
Längre bort mot Grytskären i norr syns den lilla kobbe som Skäragubben byggde ett hus på år 1921 efter att ha kommit i roddbåt från Kalmartrakten. Ett hus som höststormen tog i november samma år.
I backen bortom fäladen ligger fortfarande stugan Backahult i nästan oförändrat skick, där Tre Rosor (Nordvästra Skånes Tidningars grundare) bodde och som var mest känd lokalt för att han alltid körde bil de 150 meterna ner till stranden för att bada.
Vid slutet av Ernst Wigforss väg ligger fortfarande den stuga som finansminister Wigforss köpte i början av förra århundradet och där han vistades varje sommar.
När vägarna i Stora Hult i början av 1980-talet fick sina namn, var man klok nog att ge varje väg ett namn, som på något sätt speglar historien i området. Vägarna uppkallades efter personer som bott och verkat i Stora Hult. Ernst Wigforss och Mor Botilda, Tre Rosor och Pilla, stor som liten, hög som låg. På så sätt får vi som bor här i dag en förankring i tiden. Skyltar med texten Hövelvägen, Lergravavägen och Påskaliden påminner oss dagligen om flydda tider. Genom vägnamnen är vår lokala historia mer levande än den annars skulle ha varit.
Läs mer om Stora Hult på samfällighetsföreningens hemsida www.storahult.com
Läs mer om Stora Hults fascinerande historia i boken ?Vägsjäl Stora Hult? ,
(ISBN 91-631-2031-3). Författare: Lars Olefeldt.