Önnarp

Önnarp: betoning ligger på första stavelsen, alltså ö´nnarp.  Omnämnes redan år 1387 som Ondathorp och under de kommande seklerna med en mängd olika stavningar såsom Ondthorp, Onderup, Ynderup, Önnerup, Örnarp etc.  Från 1734 och 1874  skrives namnet som Önnarp.  Fastighetsbeteckning 1:1, 1:2 och 1:3 ursprungligen (= laga skifte).   Det existerar åtminstone 2 små byar med namnet Önnarp I Skåne: en kyrkby o. socken I Trelleborgs kommun och en by I Ulricehamns kommun.   Ursprungligen var Önnarp liktydigt med Önnarps gård (Ön 1:1, 1:2)  samt  ett större skogsområde, 1:3. Gården anges till 103/128 mantal, dvs dvs c:a 80 % areal av  ett mantal, enligt ekonomisk häradskarta från år 1928. –  Resten av ett fullt mantal,  25/128 delar, utgjordes av Önnarps kronopark, ägdes av kronan.    Från Önnarps gård har från slutet av 1800-talet och under 1900-talet ett antal avstyckningar gjorts och nya fastigheter har bildats ur de ursprungliga beteckningarna. Första avsöndringarna gjordes kring år 1910, då en ägodelningskarta upprättades, den första efter laga skiftet. ? Då uppstod fastigheterna Önnarp Ön 1:1 t o m Ön 1:10, och c.a 10 år senare Ön 1:11, samt 1932 Ön 1:12, som huvudskaligen bestod av tidigare Ön 1:8. – I samband härrmed avregistrerades Ön 1:1 och resterna av 1:1, efter första omgången avstyckningar, blev Ön 1:2.   Storskifte genomfördes 1818-1820 och laga skifte  fastställdes c:a 1827/1828 samtidigt med att angränsande fastigheter i Grevie socken t.ex Atteköp skiftades och uppmättes.   Önnarp har varit en kronoegendom och fungerat som boställe åt kvartermästaren  och senare åt 2:e sergeanten vid Bjäre härads skvadron av Skånes husarregimente.
Indelningsverket (som föregick den allmänna värnplikten) upphörde år 1901 och hade bestått sen Carl XI  grundade detsamma på 1680-talet. Dettamedfördeutförsäljning av en mängd kronoboställen till privatpersoner, när fastigheterna inte längre behövdes som tjänstebostäder.    Önnarps gård överläts år 1911 (-11-03) av Kronan / staten till Richard Scholander, Rosenhult.I samband härmed tillkom alltså ovan omnämnda ägodelningskarta. Richard S. överlät  fastigheten I sin tur till Svante G. Persson 1917-03-08. – Denne sålde jordbruksfastigheten vidare efter bara 2 år, till Alfred Zakrisson år 1919-08-28. – Alfred o. Ester Zakrisson överlät Önnarps gård år 1933 till Folke och Ada Karlsson,(nygifta, från Slättaröd respektive Killebäckstorp). som blir de sista, som bedriver traditionellt lantbruk på gården. ? I samband med ägodelningskartans tillkomst år 1910 avstyckades ett par av torpen, som ingått I Önnarp 1:1. ? Den första fritidshustomten avstyckades 1938 (Ön 1:14) följt av flera andra på 1960-talet samt avstyckning av tomt till Kerstin Andreasson f. Folkesson för året-om bostad (Ön 1:27).

År 1973 avyttrades jordbruksmarken till Önnarp 1:2 för fortsatt användning som betesmark medan byggnaderna medomgivande mark, c:a 2.400 m2 mark blev Ön 1:28, en/tvåfamiljsfastighet.Där bodde Folke o. Ada Karlsson kvar till sina respektive bortgång.ar. År 1987 övertogs jordbruksmarken av Mats, Stefan och Lennart Folkesson, barnbarn till Folke o. Ada Karlsson).

År 1995 förvärvades denna mark av Stefan Paulsson, (son till Mats Paulsson, PEAB). Senast har S.P.:s dödsbo angivits. som ägare. ?  Sen år 2010 bor Daniel och Kristina Bengtsson på ursprungliga Önnarps gård ( Önnarp 1:28).   Torpen, som avstyckades kring 1910, har efterhand omvandlats till fritidsboende men också. I något fall till permanent åretruntbostad I början av 1960-talet avstyckades några ej tidigare bebygda tomter: Ön 1:19 ? Ön 1:22. Dessa är vackert belägna på sluttningen av Himmelstorps ägor, ned mot vägen mellan Önnarps gård och Håle. – Efterhand uppfördes där små boningshus av fritidsbostadstyp. Därefter, ungefär från mitten av 1960-talet och c:a 30 år framöver, gällde ett generellt byggförbud för nya fastigheter samt utökning av befintliga fastigheter I Båstads kommun. – Man motiverade bygg-och avstyckningsstoppet med behov av generalplan för kommunen. I princip stoppades all ny, strandnära fritidsbebyggelse utanför tätort eller områden med godkänd detaljplan. Länsstyrelsen I dåvarande Kristianstadss län fungerade som första beslutsinstans och kommunens byggnadsnämnds inflytande var starkt begränsat. Först på 1990-talet med ändrad lagstiftning och större beslutsrätt för primärkommuner, började begränsad byggnadsverksamhet åter komma igång igen.
Ekonomisk karta, benämnd? häradskarta?, finns från 1926, och på denna har endast Ön 1:11 tillkommit sen 1910. På ny upplaga av häradskarta från 2003 har fastighterna f o m Ön 1:15 tillkommit. Flertalet av de nya fastigheterna är avsöndrade från Önnarps gård.1:1 och 1:2 , någon från Ön 1:3. Vid jämförelse mellan de två kartorna och mellanliggande tidsperiod noteras stora förändringar inom socknen.
Nämnas bör, att de första 2 fastigheterna på ömse sidor Önnarpsvägen, alldeles efter avgrening från Grevievägen, INTE tillhör Önnarp utan har Slammarpsbeteckningar,. De är belägna på Slammarps f.d. utmark.

Infarten till Önnarps gård (år 2006).

Vid genomgång av kyrkoböckerna, som inte finns längre tillbaks än till år 1713, (då prästgården med dess kyrkoböcker brann), kan konstateras ,att åtskilliga hushåll: torpare, indelta soldater och hantverkare var bokförda under beteckningen Önnarp 1. – Det var vanligt att flera familjer/hushåll delade ett torpställe under 1800-talet då kraftig befolkningsökning ägde rum såväl I Önnarp som I socknen och hela landet I övrigt.

Trots det är det omöjligt att utröna vem som bott var: De torp och backstugor, som redovisas I 1910 års agodelningskarta räcker inte på långa vägar till för att placera de talrika jordlösa torpar-och soldatfamiljerna, som enligt kyrkobok och husförhörslängder finns I Önnarp under 1800-talet.

Slutsatsen måste bli, att en del mycket enkla bostäder funnits men att dessa har jämnats med marken utan att vi idag ser några lämningar. Dessutom framgår, att dessa fattiga familjer måste ha varit tvugna att tränga ihop sig ordentligt I de få hus, som fanns. Trycket lättade inte förrän emigrationen till Nordamerika tog fart från 1880-talet, där järnvägens tillkomst kom att starkt underlätta möjligheterna att resa till utskeppningshamnar för amerikatrafiken. – I mitten av 1800-talet tog en amerikaresa ofta c:a 10-12 veckor: hästskjuts och segelfartyg som I Vilhelm Mobergs emigrationsepos. – Ett halvt sekel senare kunde man tillryggalägga sträckan Förslöv ? New York på 2 veckor med järnväg och ångbåt.

Husförhörslängderna är inte till mycket hjälp för att lokalisera torparfamiljer och backstugusittare. – Man har förtecknat innevånarna familjevis men alla ingår I Önnarp 1, dvs huvudfastigheten. De oregistrerade torpen och backstugorna existerar inte I kyrkans böcker I form av närmre adresser eller lägesangivelser.

Vi har lyckats förteckna nästan alla, som levt I Önnarp under 1800-talet, utom lättrörligt tjänstefolk på Önnarps gård: drängar och pigor, som bara stannar något eller några år, innan de flyttar vidare.

Kyrkböckerna är noggranna men ställvis otroligt svårtydda isht på 1840-1860-talet, då böckernas kolumner räcker dåligt till för den ökande rörligheten bland innevånarna.. Den dåvarande kyrkoherden gör många överstrykningar med tjockt bläck, vilket gör urprungsnoteringarna svåra att tyda, trots modern inscanning av sidorna. – Undertecknad har jämfört både originalböcker och inscannade kopior: svårigheterna är desamma, att tolka det nedskrivna får man göra själv.

Torpen I kronoskogen tillkom under 1800-talets mitt, efter motvillig tillåtelse av Kronan/staten, och under trycket av att bereda utkomst åt de fattigaste, jordlösa. Denna samhällsgrupp ökade dramatiskt och under mitten av 1800-talet och förhållandet började medföra social oro. – I Önnarp betalade socknen årsarrende för några av de sämst ställda torparfamiljerna till innehavaren av kronobostället Önnarps gård. Arrendet utgick ofta som dagsverken, dvs torparen var förpliktigad att arbeta ett visst antal dagar per år på huvudbostället.

De minsta och sämsta torpen förvann I och med 1900-talets intåg: dess innevånare utvandrade till Nordamerika eller till framväxande tätorter och städer med nya utkomstmöjligheter I och med den begynnande industrialiseringen. Lagen om arrende: ersättning I pengar ist för I antal dagsverken tillkom 1943 och året efter, 1944 avskaffades statsystemet.- I mitten av 1950-talet bedrevs jordbruk på åtminstone 2 mindre enheter på c.a 5 ha, förutom på Önnarps gård men ingen ny, lantbrukande generation tog därefter vid, utan samtliga små enheter blev sommarnöjen alternativt bostäder där ägarna försörjde sig på annan typ av arbete än jordbruk.

Den drastiskt minskade djurhållningen märktes tydligt redan efter några decennier: >> ökad igenväxt och förbuskning av tidigare ängs-och betesmark tillsammans med planerad återbeskogning av ljunghedar, dessvärre med barrträd ist för den ursprungliga lövskog, som skövlats, utan återplantering, under den danska tiden. (Den ved, som Köpenhamn behövde för uppvärmninggsändamål, inte minst till de kungliga slotten, togs länge ut från Hallandsåsen, utan återplantering.