Underlaget till denna text är ett manuskript till ett föredrag som Hugo höll den 27 november 2002 i församlingshemmet i Västra Karup där talet var blandat med musik av kantor Ahlberg samt en intervju med Hugo.
Texten är redigerad av Anders Ragnarsson.
HUGO LENNART JOHANSSON föddes den 12 april 1919 i Fogdarp nr.3 i Förslövs församling. Föräldrarna var Anton och Teodora Johansson. Syskonen var Elsa, Erik, Malte, Ruth, Anna, Märta och Sture. Idag på hösten 2002 lever fortfarande två av Hugos syskon, nämligen Ruth och Märta.
Det var ett kristet hem som jag växte upp i. Redan när jag var 4 år följde jag med far till kyrkan. Far läste aftonbön för oss varje kväll och sjöng en psalm, och då fick vi barn sitta stilla och lyssna. Vi fick alla lära oss vad som var rätt och fel. Detta är viktigt för alla barn i tidiga år och är något som sitter kvar hos varje människa för all framtid.
År 1926 började jag i Fogdarps småskola som var belägen på mark köpt från mitt hem. Lärarinnan hette Matilda Bondesson och var en äldre fin människa. Hon började morgonen med morgonbön och en psalm.
Skolformen var B-skola, det vill säga två årskullar i samma klass. Det fanns en fin gräsmatta utanför skolan som vi fick tillåtelse av min far att leka på. Där fanns också en stor sten, 3 meter i diameter, som var mycket intressant att leka runt och på.
Efter småskolan kom jag till mellanskolan i ett år. Denna skola var byggnaden som nu ligger mellan brandstationen och Mercurivägen. Lärarinnan hette Doritea Rödholm.
Därefter blev det den då nybyggda storskolan i två år. Läraren var Folke Lundvall. Sedan var det fortsättningsskola för lärare Henry Vinke som också var slöjdlärare.
Efter skolan blev det konfirmandläsning för Carl Anshelm och Pastor Regnel. Jag konfirmerades av Carl Anshelm. Förslöv och Grevie läste tillsammans och totalt var vi 60 konfirmander.
Omedelbart efter konfirmationen blev det arbete på lantgård hos lantbrukare Nils Nilsson vid Valhall. Där fick jag hjälpa till med vårbruket som var jobbigt för en 15 års pojke.
Jag började sedan hos Anton Brink i Kroken där jag arbetade med höstarbetet och med att mjölka fem stycken kor och utgödsling och ryktning av tre stycken hästar. Jag började med djuren klockan sex på morgonen. Efter frukost som var kl.6.45 var det ut på fältet med olika uppgifter. Brink var även leverantör av fotogen till affärerna i Bjäre med omnejd. Hos honom slutade jag den 1 dec. 1934 och då var även höstarbetet slut.
Byggmästare Allan Strömgren ville att jag skulle börja hos honom som snickarelärling till våren 1935, men så hände det sig att följande kom emellan. Jag var nere i byn hos Bröderna Åkesson, affären vid mejeriet, för att handla. Där var det ett biträde som hade slutat och jag fick frågan om jag var intresserad att börja där i hans ställe. Jag sade att det var jag, men ville först fråga far och mor. De var positiva till att jag kunde börja och så blev det att jag började hos dem redan påföljande dag. Datumet var nu 15 januari 1935. Lönen jag fick var 25 kronor i månaden samt maten. Redan efter första månaden fick jag löneförhöjning till 35 kronor.
Lanthandeln låg vid Förslövs Mejeri och hade tidigare innehafts av Emma Jönsson som fick lungsot, eller TBC som det också kallades, och sålde affären 1926 till Bröderna Tage o Henning Åkesson som hade haft affärsplats i Skottorp. Tage och Henning var bröder till kyrkoherde Otto Edhes fru Alfhild.
Tidigare var byggnaden i ett plan med affärslokal på norrsidan och bostad på södersidan. År 1933 blev affärslokalen för liten och det byggdes på en våning som då blev bostad och samtidigt öppnades en herrekiperingsavdelning som ledde till kraftig omsättningsökning eftersom den blev uppskattad av kunderna. Affären hade ett bra läge bredvid mejeriet för mjölkutkörarna kom med äggkorgar och handlade varje dag.
Det var verkligen en speceributik i ordets rätta bemärkelse. De hade till och med koksförsäljning där de olika affärerna fick lämna anbud till skolorna och kyrkan. Einar Andersson från Karstorps Boställe körde ut kolen och koksen åt bröderna Åkesson. Hugo berättade att i längan på gården förvarade man kolen och koksen. Han fick hjälpa till med kolen och koksen där på kvällarna efter ordinarie arbetstid utan att få ett öre extra betalt och han blev “svart som en neger”. Koksen till skolorna och kyrkan kördes direkt ut, men till övriga kunder skulle koksen in och vända i magasinet. På skolorna fick vaktmästaren sköta inlastningen, men bland andra till kyrkan så fick Hugo gå dit och skyffla in koksen.
I längan på gården förvarades också salt, mjöl, linolja, maskinolja och besprutningsmedel som såldes i lös vikt på medtagna flaskor. Det fanns särskilda etiketter för de olika besprutningsmedlen. Dessa var mycket giftigare än i dag. Kopparvitriol, som var ett pulver, blandades som gift i Rödfärg.
Hugo berättade att socker och mjöl kom i 100 kilo-säckar. De skulle bäras in i förrådet och de skulle bäras därifrån när bönderna kom för att köpa dem. Hugo som bara vägde 50 kg bar dessa säckar och han darrade som ett asplöv i kroppen efter varje sådan vända med dessa tunga säckar.
Bröderna Åkesson var ju ungkarlar och de gjorde allting tillsammans. Skulle det uträttas ett bankärende åkte båda tillsammans.
Signe Svensson som bodde tre hus bort städade och tvättade åt dem. De hade ett antal hushållerskor. Alfhilds dotter Lisbeth (f 1918), Hugos syster och en kusin till Hugo.
1934-1935 köpte bröderna en Ford-bil.
Hugo berättar: – En händelse som påverkade mig var följande. Den 1 april, som var en lördag, fyllde biträdet Nilsson 25 år (Hugo har glömt förnamnet på honom), som skulle firas på Johanssons bageri och café. På måndagen den 3 april ringde en kund som tidigare köpt gardiner och som nu behövde lite till av samma sort. En av bröderna ser att just det tyget var slut och frågar förundrat Nilsson vem det var som hade köpt utav det tyget. Han namnger två personer varav den ena var den person som just ringt och den andra en person bröderna själva sålt till. Då fattade dom misstankar att allt inte stod rätt till. Nilsson fick följa med i bilen till lägenheten som han hyrde. Bröderna kom tillbaka med bilen full av stöldgods. Efter detta fick Nilsson inte sätta sin fot mer i affären och han blev förhörd och bröderna kontaktade hans föräldrar. Fadern kom och betalade 6.000:-kronor och därmed blev det ingen polisanmälan. 6000 kronor på den tiden är i dag otroligt mycket pengar.
Denna händelse gjorde att jag blev första biträde med en gång. Andra expediter som arbetade där var Sven Nilsson från Bokesliden, Henry Kristensson, Nilsson i berättelsen ovan, Barbro Ljunggren och sedan Folke Lundin samt ett par till som Hugo har glömt namnet på.
Barbro Ljunggren och Hugo
En kund, Fru Moberg, som bodde i Fogdarp brukade regelbundet lämna ägg i affären, kom en gång till affären men hade inga ägg och ville handla på kredit. Henning sade: “Har inte hönsen värpt eftersom Fru Moberg inte har några ägg med sig”. Fru Moberg svarar: “Henning är så röd så han kunde värpa själv”.
Hugo hade en kusin som bodde i Stockholm och som var hovmästare på Operakällaren. Han skrev till Hugo när Hugo varit två år hos Bröderna Åkesson och erbjöd honom anställning där uppe som smörgåsnisse. Hugo kände det mycket lockande men efter två dagars betänketid tackade han nej.
År 1937 blev båda bröderna sjuka och reste för att få hjälp till Lillhammar som var ett sanatorium i Norge. De kom hem och var något bättre men det dröjde inte länge förrän Tage blev sjuk på nytt och blev inlagd på Spenshult Sanatorium. Han dog där 20 mars 1939, 42 år gammal. Henning blev inlagd på Spenshult i mitten av augusti. När någon hade haft TBC var det vanligt att bostaden “rökades” för att ta död på bacillerna. Så gjordes inte i detta fall så det var kanske därför som bröderna blev smittade.
Då den ene brodern var död och den andre illa däran kom Otto och Alfhild Edhe och gav nyckelknippan till affär och kassaskåpet åt Hugo och bad honom sköta affären. Inga pengar räknades eller någon inventering utfördes utan de litade till fullo på Hugo.
Då fick Hugo hela ansvaret för affären. Den 22/9 1939 dog även Henning, 41 år gammal. Båda ligger begravda på Barkåkra kyrkogård.
Hugo sade att ta över ansvaret för affären blev för mig en fin och lärorik skola, att bli föreståndare endast 19 år gammal.
– Jag fick lite senare erbjudande från sterbhuset att köpa affären men jag tackade nej.
– Den 9 april ryckte jag in i militärtjänst på P6 där jag blev expeditionsbiträde efter det att jag kort fick lärt mig de nödvändigaste militära sakerna. Efter 18 månaders tjänst ryckte jag ut och hade då sista tiden varit förlagd i Västra Karup där jag tjänstgjort som marketentare.
Strax innan hade affärsinnehavaren Nils Hansson som hade en lanthandel V Karup hastigt avlidigt.
Jag blev tillfrågad av fru Hilma Hansson om jag efter det militära kunde komma och hjälpa till i affären. Den 23 september 1943 när jag muckade fick jag börja med det mycket arbetsamma arbetet att bringa ordning på alla papper då det hade avstannat med kontorsarbetet efter Nils hastiga bortgång. Bland annat hade pappren till myndigheterna blivit eftersatt. Hilma hade två pojkar och en flicka och ingen kunde ta ansvaret för affärens skötsel.
Hugo som militär
Den 15 maj 1944 blev jag inkallad igen och så var det slut för min del i V.Karup. Jag låg nu endast inne i två och en halv månad och under denna tiden köpte jag en affär i Varalöv som jag övertog den 31 juli 1944.
Våren 1945 blev det renovering och nyöppning av charkuteriavdelningen som gav en fin tillväxt på omsättningen.
Efter 15 år bildades Livsmedels AB Hugo Johansson.
Efter 20 år 1964 drabbades jag av en svår allergi och måste sälja.
Jag byggde då Varalövs Stormarknad som öppnade den 14 november 1964.
Jag sålde den och överlämnade den 1 januari 1965.
I de gamla lokalerna startade jag H.J.Hushållsmaskiner som jag drev till 1972 då jag byggde en villa i Förslöv där jag bor idag.
Varusortimentet hos Bröderna Åkesson år 1940 enligt Hugo Johansson.
Vanliga livsmedel, Kemisk tekniska produkter, Järnvaror, Handredskap, Bosättningsartiklar, Glas, Porslin, Matserviser, Kaffeserviser, Glasserviser, Spritkök, Gaslyktor, Lergods; Presentartiklar, Tennsaker, Silversaker, Fat med Förslöv-Grevie kyrkor graverade, Mjölktransportspannar, Utsädesfröer, Färska lingon, Färsk sill till inläggning, Blåsprit, Rödsprit, Besprutningsmedel, Linolja, Färger, Levertran, Maskinolja, Trätjära, Taktjära, Sirap i stora ekfat, Hönsfoder, Vetekli, Kol, Koks, Briketter, Hösalt, Saltsten, Sybehör stort sortiment, Underkläder, Herr och damtyger olika slag, Arbetskläder stort sortiment, Gummistövlar, Arbetsskor, Handskar, Herrekipering, Kostymer, Ytterrockar, Hattar, Mössor, Skjortor, Slipsar, Kostymer i pris 85:- 90:- 100:- av fabrikat Hjälms i Örkelljunga och Bröderna Jakobsson, Fönsterglas som skars till med diamant.